Nicaragua och El Salvador

25 april- 5 maj

Efter att ha spenderat så mycket tid i Santa Teresa samt att vi var tvungna att tidigarelägga vårt flyg till Kanada med två veckor, så hade vi ”bara” sex veckor på oss innan vi skulle flyga ut från Mexico city. Avstånden i Centralamerika är inte så stora men vägarna är desto sämre så tar alltid lång tid att åka överallt. Alltså var det lite effektivt semestrande på schemat, vilket passade bra eftersom vi var rätt rastlösa.

Tog farväl att ett alltid lika soligt och dammigt Santa Teresa och hoppade på tidiga morgonbussen och sedan färjan till Puntarenas. Spenderade en natt i Liberia för att undvika att korsa gränsen när det är mörkt. Reser nästan aldrig när det är mörkt här förresten, händer tydligen en del otrevligheter på nätterna ibland. Nästa dag tog vi oss an gränsen mot Nicaragua vilken var betydligt lugnare än den förra. Efter några ”chicken busses” (lokala skraltiga gamla amerikanska skolbussar fullproppade med folk och fä, men väldigt billiga) kom vi fram till Rivas vid Lago de Nicaragua, Centralamerikas största sjö och den 20:e största i världen. Där tog vi färjan eller som det visade sig ”the death trap” till Isla de Ometepe. Det var den sämsta jäkla ursäkt till träbåt jag någonsin sett, totalt fullproppad med folk och vi var tvungna att sitta under däck. Inte nog med det så LÅSER de dörren så man inte kommer ut!! Måste vara olagligt på så många olika plan man kan tänka sig, ovan på det var det en passagerarbåt på karibiska kusten som sjönk veckan innan och dränkte massa både locals och turister. Gissa om jag var förbannad! Besättningen var nog glad att bli av med oss när vi kom fram.

Vi hade bokat ett homestay som fått väldigt bra betyg. Anledningen till det upptäckte vi var inte det fantastiska boendet utan det sjukt trevliga värdfamiljen. Det innebar dock inte att vi inte saknade innertak, bekväma sängar eller att vi uppskattade de gigantiska insekterna och skorpionen som bodde i vårt rum! Men billigt var det, 130 kr natten. Sov lite dåligt på natten eftersom det vräkte ner regn på plåttaket, tänk svensk maskinhall, samt att tuppen väckte oss kl 5.00. Man märkte direkt hur stor skillnad det är på Nicaraguas och Costa ricas ekonomi och utveckling. Nicaragua var som att åka bak 30 år i tiden. Märks dock på priserna med vilket man får vara nöjd med.

Dagen efter hyrde vi en lätt mc och brände runt ön på. Ön består av två vulkaner som bildar två koner, var rätt dåliga vägar ibland, mycket kossor och annat. Stannade vid en strand men var inte så sugna på att bada eftersom vi visste att i sjön finns massa tjurhajar. Åt iallafall lunch med sjöutsikt, kollade på ett museum och på Punta de Santa Jesus. En lååång sandremsa ut i sjön där man kan ”gå på vatten”

Nästa dag gick tuk tuken kl 5 på morgonen mot Vulcan Conception. Vi och fem andra inkl. en guide skulle ge oss på att bestiga den, 1610m hög och nästan lika många höjdmeter. Började genom regnskogen och guiden satte av i ett hiskeligt tempo så alla var helt slut efter en timme. Sen lugnade han ner sig lite. Var massor med olika apor i träden när vi gick i djungeln på de nedre sluttningarna av vulkanen. Längre upp fanns bara gräs och ännu längre upp bara grus och sten. Conception är en aktiv vulkan även om den inte haft utbrott på ett tag, vilket kändes i luften ju högre upp man kom. Närmast toppen fick vi klättra med både händer och fötter medans svavlet sved i lungor och ögon. Troligtvis inte jättenyttigt såhär i efterhand.. Men upp kom vi iallafall! Ganska molnigt men det blåste undan ibland så lite utsikt fick vi. Hade världens långsammast polska med oss, trodde det skulle gå fortare påvägen ner, men det så hon till att det inte gjorde. Blev en riktigt lång dag innan vi var hemma igen. Firade med en dusch och tacos!

Sedan blev det fredagen den 29 maj och jubileum för oss. Sex månader på resande fot firades med att ta in på riktigt fint hotell i Granada. Miss Margits, kan verkligen rekommendera det om någon åker dit. Hela staden är en gammal kolonial stad med färgglada med enkla hus på utsidan och sedan fantastiska innergårdar med fontäner och trädgårdar. Passade mest på att njuta av AC, varmvatten och pool för första gången på länge. Hämtade även otippat god burgare från ett hål i väggen bredvid och den trevliga hotellägaren skramlade fram en flaska rödvin åt oss. Sov som stockar den natten och på morgonen fick vi supergod frukost med pannkakor och massa annat. Hade även intressant frukostsällskap. Ett amerikanskt äldre par som precis köpt en ö i Nicaraguasjön som de skulle bygga hotell på. Kostar tydligen bara             30 000$  men då var den rätt liten med..

Flyttade sedan till ett annat hotell i Granada i tre nätter. Var också rätt fint men betydligt enklare och billigare, dock regnade det in sista natten vilket gjorde det lite svårt att sova. Men man kan ju inte få allt. Gjorde en kvällstripp ut till öarna där Amerikanarna hade handlat ö, samt en annan tur till en by känd för keramik och en kratersjö man kunde bada i. Passade även på med övrigt fix man får göra ibland som boenden framöver, planering av vidare resa både en dag och månader framåt, räkningar, ringa hem, tvätta osv.. Man hinner aldrig ha långtråkigt!

Sedan var det dags att åka vidare till Granadas fiende Leon. Iallafall förr, nu kanske det är lite vänskapligare, kanske.. Leon är en annan fin kolonial stad känd för sin katedral. Skulle åka vidare därifrån kl 3 på morgonen, kl 21 kvällen innan lyckades jag såklart låsa in våra nycklar på rummet, och ingen fanns på boendet. Lite lätt stress och panik på det så fick vi upp ett fönster tillslut så vi han sova några timmar innan minibussen hämtade oss.

Vi skulle vidare till El Salvador! Mellan Nicaragua och El Salvador ligger dock Honduras så det blev två gränskorsningar den dagen. Vi var de enda i bussen som stannade i El Salvador, de flesta åkte direkt vidare till Guatemala. Hade lite ångest över vart vi skulle stanna men tillslut blev det vid en lite kuststad känd för sin surf, El Tunco. Vi blev nog båda lite förvånade över hur modernt ”världens farligaste land” var. Stor skillnad mot Nicaragua! Kändes rätt säkert där vi var.  Kollade mest på surfarna, i butikerna, åt god mat osv. Nästa dag vid lunch tog vi shutteln vidare till Copan i Honduras. Snabbaste vägen dit går tydligen genom Guatemala så blev två gränskorsningar samma dag igen.

I både El Salvador, Honduras (som är nr två på listan av flest döda med skjutvapen) och Guatemala ser man vapen överallt. Vi har varit i lugna områden så det har mest varit på vakter. Vi från Sverige kan ju dock inte se det rimliga med att vakta en vanlig järnhandel eller bensinmack med pumphagel vilket verkar vara favoritvapnet här. Kan ju tycka att man inte förtjänar att bli skjuten även om man snor tuggummi på macken.. Gäng mentaliteten och rivaliteten är tydligen ett jättestort problem här men vi har som sagt inte haft några problem eller sett något. Men vi har ju inte försökt sno något heller, då kanske man får en salva i ryggen!