Australien- Melbourne, Tasmanien till Alice

 

30 dec- 24 jan  

På onsdagen den 30 dec lämnade vi Melbourne och körde västerut mot Warrnambool och starten på Great ocean road som går utmed kusten tillbaka mot Melbourne. Warrnambool var förutom helt omöjligt att uttala, en glad överraskning. Hade inte förväntat oss något mer än en ok övernattning men fick ett jättebra motell samt lyckades hyra surfbrädor ett dygn och kunde spendera både kvällen och nästa förmiddag (nyårsafton) på stranden och på brädan. Dock fanns det inte våtdräkter att hyra så det var lite kallt!

Sedan började vägen som är känd för sina stenformationer och utsikt. Kusten var precis så fin som vi förväntade oss! Tittade på bl.a London bridge och Twelve apostels, finns dock bara typ sju apostlar.. Fanns också massa mysiga semesterstäder och flugor, väldigt mycket flugor! Checkade in på YHA Apollo Bay två nätter och firade nyårsafton med bubbel på takterrassen och trerätters. Skulle kolla på fyrverkeri på stranden men det var inställt pga. torkan och den stora skogsbranden som rasade längre fram utmed vägen. Efter det körde vi vidare till Skenes Creek där vi fick vika av inåt landet för att undgå branden, kände röken utmed vägen, och kom ut igen vid Lorne.

Vägen avslutas i Torquay, där Quiksilver och Ripcurl grundades och som är hem till den kända surfstranden Bells beach. Där skulle vi även träffa vår kompis Liz från Melbourne. Mikael och Robert träffade henne  och kanadensiska Sarah i Kina för massa år sedan och sedan var de i Sverige och hälsade på i Sävsjö under bl.a en minnesvärd midsommar och fick prova på svenska klassiker som paddla kanot, tälta och besöka High Chaparall!

Liz och hennes man Dave och ett gäng kompisar hade en husvagn på campingplatsen vid stranden så vi hälsade på dem och käkade lunch. Sedan gjorde mamma och pappa stan medan jag och Mikael hyrde brädor. Tanken på att ut och surfa med fem Australiensare kan ju vara lite avskräckande, som tur är så är just dessa helt snowboardfrälsta och har precis börjat surfa, så vi klarade oss rätt bra ändå. Dock var vågorna brutala, vi blev rätt mörbultade allihopa, men var sjukt kul ändå! Lämnade även en väska på 30 kilo som Liz skulle ta hand om de närmsta veckorna. Efter det var det sista kvällen med gänget eftersom mamma o pappa skulle åka vidare till Hawaii dagen efter. De bjöd på finmiddag på lokala bryggeriet med Australienska smårätter och öl.

Dagen efter var det lite sorgligt avsked på flygplatsen, kommer sakna dem! Mikael och jag skulle dock också flyga vidare och satte oss på det aningen kortare flyget till Launceston på Tasmanien.

Eftersom vi har lite kort om tid på denna resa så hade vi såklart planerat in att börja en 5 dagars vandring direkt dagen efter. Inte helt genomtänkt eftersom man inte får flyga med gas och möjligheterna att köpa bränsle till gaskök en söndagkväll efter sju är rätt begränsade. Launceston är ingen metropol precis. Spenderade några svettiga timmar med att hitta fotogen som kanske borde funka och köpa mat och packa allt. På morgonen dagen efter var det dock en kvinna på hostelet som tyckte Mikael såg ut som han behövde lite gas (!?) och löste vårt bränsleproblem.

Är inte så lätt att ta sig till Cradle mountain där vandringen börjar utan bil, så dagen efter blev vi upphämtade av en minibuss full med ”Day trippers” som var på guidad tur. Fick se kyrkor, byar och dessutom en timmes lunchstopp, på en tre timmars resa. Inte det man är sugen på när man ska vandra massa timmar samma dag. Kom iallafall fram tillslut och kunde börja vandra Overland track, som är en sju dagars vandring till Lake st Claire. Eftersom det är så dåligt med bussar så fick vi dock gå på fem dagar. Hade som vanligt med oss alldeles för tung packning, fast insåg utmed vandringen att andra har lätt eftersom de aldrig byter kläder eller något annat. Usch…

Var vansinnigt fint och Cradle mountain som är känt för sitt dåliga väder var hur varmt, soligt och skönt som helst.
Första dagen gick vi från Cradle valley till Waterfall valley hut. Såg både Echidna, Wombatt och runt tältet betade massa vallabys, små kängurur. Utmed leden finns enkla stugor man kan bo i, med dass och dricksvatten, vissa med en värd som i svenska fjällen. Vi valde dock att tälta och njuta av det fina vädret.

Nästa dag gick vi vidare till Windermere hut där vi timade lite regn med att äta lunch under tak. Egentligen var det en dagsetapp, men vi behövde ju ta in lite tid och gick vidare på nästa etapp. Kom ca halvvägs innan vi hittade en tältplats vid en å. Slog upp tältet på en bro och var livrädda för att bli uppätna av alla giftiga spindlar och ormar de har. Det hände inte, dock fick jag en igel på handen som jag fick dränka i salt innan den släppte. Sjukt äckligt men den var inte giftig iallafall! På natten regnade det, det enda riktiga regnet vi hade på hela vandringen.

Tog evigheter att packa ihop dagen efter eftersom allt var blött och det kom en guidad grupp och tyckte det var lämpligt att ta rast bredvid oss just som vi höll på att byta om… Dålig timing eftersom vi skulle gå ytterligare 1,5 etapp den dagen. Vandrade iallafall vidare och kom till Pelion hut för en sen lunch. Låg helt galet fint och vi var rätt trötta vid det laget så var lite sugna på att stanna, men fick snällt knata vidare till Kia Ora hut. Gick över ett pass med grym utsikt åt alla håll! Såg även vår andra Tigersnake, av fyra totalt på vandringen. Lite otäckt eftersom alla ormar på Tasmanien är dödligt giftiga, som tur är de inte aggressiva om man inte råka trampa på den, det skulle ju dock lätt kunna hända eftersom stigen är rätt överväxt på sina ställen. Efter den lilla adrenalinkicken var det inte långt till stugan.

 

Sov vår första och enda natt i stuga, mest för att ha testat. Var trevligt och socialt men luktade svett och var mer höga snarkningar än i vårt lilla tält! På kvällen klättrade en familj Possums runt i buskarna utanför, de gillar att bryta sig in och sno mat. Var riktigt fint väder så fick bli ett (raggar) bad i floden med.

Nästa dag blev den absolut jobbigaste. Mikael hade skoskav på typ alla tår och använde ett helt paket att plåstra om fötterna, sen hade vi två dagsetapper på schemat. Första delen till Windy Ridge gick rätt bra, massa fin och stor skog. Efter lunch var det en lång etapp till sista övernattningen vid Narcissus hut, var riktigt trötta och hade ont båda två och fick distrahera oss själva med lekar och frågesport. Kan mycket mer om skådespelare båda två nu.. Var sjukt skönt att komma fram precis så vi han slänga upp tältet och äta innan det blev mörkt. Gjorde slut på det sista av ost, kex och vin som vi hade till förrätt varje kväll. Man måste ju ha lite lyx när man tältar med!

Sista dagen hade vi inga förväntningar på eftersom de flesta skippar den och tar båten över sjön istället för att gå runt. Dock visade det sig att den var jättefin och vi njöt hela dagen. Bra avslutning. Firades med öl och burgare i solen innan bussresa vidare till Hobart. Fick världens mest pratglade busschaufför som babblade hela tre timmarna och sedan släppte oss vid hotellet. Bra service!

Dagen efter vandringen var det lördagsmarknad på schemat, Salamanca market. Lyxigt att bara kunna gå runt och njuta, äta gott och kolla på staden. Passade på att tvätta med vilket var rätt välbehövligt efter vandringen, samt gå på bio. Eftersom vi är i Australien blev det den nya Point break, mycket schyssta actionscener.

På söndagen hämtade vi vår hyrbil och började med att besöka Tasmaniens största turistattraktion, det väldigt moderna konstmuseet MONA som ligger nedsprängt i berget på en vingård. Hade en hel del coola grejor men även annat, vad sägs om ett artificiellt matsmältningssystem? Inkl. allt, luktade därefter kan jag intyga.

Åkte vidare till Tasman Peninsula som är känt eller snarare ökänt för Port Arthur fängelset dit britterna, under 1800- talet, skickade förbrytare de ville bli av med. Skulle svänga förbi där en förmiddag men fastnade hela dagen, var väldigt intressant och skrämmande. Bl.a hade de ett isoleringsfängelse där fångarna aldrig träffade någon utom en fångvaktare, den tilltalade dem bara med ett nummer och de fick en timme på en liten isolerad gård per dag där de tvingades vandra runt runt. Tydligen blev de flesta galna efter några år, inte helt konstigt… Här var det även en anställd som på 90 talet fick spel och sköt ett 30-tal anställda och turister. Inget det talades högt om nu dock.

Var sommar och högsäsong för Australiensarna med så hela ön var rätt uppbokad, men eftersom vi hade all campingutrustning med oss så bodde vi på en campingplats tre nätter, var riktigt trevligt, kändes som sommarlov när man var barn. Gick några fina dagsvandringar med, en vid Forturescue bay för att kolla på ”the Totempole”, en stenkolumn som är en känd klätterled. Kände dock att den var lite utanför vår förmåga, behöver dessutom båt för att ta sig dit och havet runt är inte lugnt precis. Var galet vackert dock och fint att bada efteråt. Efter det åkte vi vidare till Bicheno på östkusten och tältade ytterligare två nätter. Åkte och kollade på Freycinet national park och Wineglass bay.

Sedan var det dags att dra sig tillbaka till Launceston, körde massa småvägar i bergen , via vinregionerna (med lite smakstopp) och upp till George town i norr. Stannade även i en liten by som hette Derby för en paus, upptäckte snabbt att alla verkade cykla och listade ut att där fanns en stor MTB park. Första dagen i Launceston blev slappa och slöa vid Cataract gorge, ett gammalt rekreations område med pool och arboretum, förutom själva gorgen då. Dagen efter körde vi tillbaka till Foster för att testa MTB parken, har aldrig sett en väg med så mycket roadkill. Var säkert 30 döda kängurur den timmen det tog att köra dit, ingen av dem på vår bekostnad… Eller körde faktiskt på en, men den var redan död. Hyrde varsin fulldämpad och sen körde vi hela dagen. Var superfina leder, riktigt tuffa downhill partier och allmänt skitbra! Förutom när vi råkade tappa bort varandra och jag fick köra runt helt övergiven djupt inne i skogen skitförbannad för att Mikael cyklade ifrån mig, medans han egentligen var långt bakom och fick köra skiten ur sig för att hinna ifatt mig som åkt på fel led.  Ooups… Dagen efter var det flyget tillbaka till Melbourne, Avis hade synpunkter på en repa på vår bil som vi troligen inte gjort själva, de var relativt snälla dock så kom undan med 150 AU$.

Väl i Melbourne kom vår tidigare nämnda kompis Liz och hämtade oss, vi skulle bo hos dem i några dagar. De bodde i ett sött litet radhus i nära zoot. Riktigt skönt att slippa hostell och camping! Första kvällen var vi ute med Liz, Dave och några kompisar till dem och åt vansinnigt god vietnamesisk mat i någon stadsdel vi aldrig hittat till själva. Australiensisk mat i allmänhet är inget vidare, finns god men då alldeles för dyr mat eller så är det antingen barbecue vilket man mest verkar äta hemma, eller så är det engelskinspirerat med pajer och friterat. Allt är friterat. Stannar man vi en vägkrog så finns bara paj och friterat kött alt fisk med friterade pommes och kanske någon friterad grönsak.  Räddningen i städerna är asiatisk mat, billigt och gott! På landet får man lida eller ha med sig egen mat.
Dagen efter tog vi sovmorgon, en sightseeing löptur runt en park och närliggande zoo och sedan åkte vi för att möta Liz vid hennes kontor. Hon är fotograf och har egen firma som hyr kontorsplats och studio i något väldigt hippt kollektiv för egenföretagare. Fina lokaler, trevligt folk och superutsikt från taket, blev uppskickade på brandstegen för att ta oss en titt. Sedan tog hon med oss på sightseeing i Melbourne. Eftersom, enligt Liz utsago, det som finns att se i Melbourne är mest mat, dricka och shopping så var det mest det vi gjorde. Började med sjukt god italiensk pizza med drinkar i de italienska kvarteren, sedan frozen yoghurt på det. Vidare för att kolla lite affärer i nått hippt område helt utan kedjor, hälsade på en vän till Liz på ett galleri med bara vintageaffischer från Europa. Sedan mötte vi upp en annan vän till henne på en takterrass för mer drink och snacks i solen. Efter det tyckte de vi behövde kontraster och då blev det en mer klassisk bar, läs mörk grotta, för fler drinkar. Var ju trots allt happy hour! Sen var vi hungriga igen och gick på en väldigt trevlig modern japansk restaurang med växtväggar och öppet tak. Sov riktigt gott på det… Ingen dag vår budget skulle överleva normalt, men ibland får man lyxa till det!

Dagen efter det gjorde vi stan själva lite samt gick och klättrade i ett center mitt i stan. Tjusiga lokaler med helglasad vägg men alldeles för mycket folk och dryga säkerhetsinstruktioner som var alldeles för långa för oss och skulle jag tro, alldeles för korta för de som inte kunde något innan. Hade inte velat vara säkerhetsansvarig där. Sen blev det grillmiddag innan Liz och Dave körde oss till bussterminalen där vi skulle ta en 10 h nattbuss till Adelaide. En ganska händelselös resa förutom maskarna jag hittade i mitt pizzabröd på ett av stoppen. Det satte punkt för vårt ätande på de populära med ack så sunkiga roadhousen i detta land. Checkade in på ett hostel i Adelaide som verkligen var sådär… Alldeles för mycket sunkiga work&travel folk, ingen AC och inget fönster! Hade inte det minsta lust att turista i Adelaide så ägnade tre dagar åt att packa om, boka och fixa massa saker framöver samt äta god (asiatisk) mat. Fast vi åkt riktigt god argentinsk parillada med, den spräckte ju dock dagsbudgeten såklart. Gick även på National wine center och botaniska trädgården. Gick och simmade på Adelaide aquatic center en fredagskväll med samt tog en riktig lång och fin löprunda utmed floden som rann genom hela staden.

Efter det var det dags att sätta sig på The Ghan. Ett berömt tåg som går mellan Adelaide och Alice springs. Den följer originalrutten efter var den första telegraflinjen drogs till inlandet och är döpt efter Afghaner som var kamelförare innan järnvägen byggdes. På senare år har den byggts ut till Darwin med, men vi skulle bara till Alice, en nätt liten resa på 26 timmar. Hade bokat in oss i den enklaste klassen med sittplatser, kostade ändå typ 1500 sek per person. Andra klasser var guld och platina. Guld som ändå inte var den dyraste kostade 15000:- men då fick man säng och mat också. Vi hade dock bekväma breda fåtöljer och en cafévagn samt en grymt fin utsikt över öknen och landskapet hela vägen så vi var rätt nöjda ändå! Tåget stannade tidigt på morgonen mitt ute i öknen så man kunde gå ut och titta på soluppgången. Platinaklassen hade champagnefrukost medans vi var rätt nöjda med vårt morgonkaffe. Ankom Alice mitt på dagen och klev rakt ut i stekande sol och närmare 40 grader.