25 jan- 3 feb
Efter vårt dygn på tåget som faktiskt var riktigt avslappnande anlände vi i Alice springs. Vi hade några nätter bokade på Alice´s secret Travelers Inn, ett trevligt men flummigt ställe där vi hamnade i en husvagn med en spanjor. Fanns AC dock så det funkade rätt bra. Konstaterade snabbt att Alice inte är världen coolaste ställe. Typ tomma gator, få och dåliga butiker och restaurang åt vi bara på en gång, något vi ångrade innan vi ätit klart. Men det är ju inte därför man åker till red center. Det som slog oss direkt var alla aboriginer/urinvånare som drog runt på gatorna och satt i parker och utmed floden och gjorde absolut ingenting, alternativt drack lite för mycket. Tyvärr väldigt tragiskt och något som genomsyrade det vi såg av aboriginkulturen i hela regionen.
26 jan är Australia day, då britterna först anlände till Australien i slutet på 1700 talet. Andra kallar det Invasion day, så som ni förstår att det lite kontroversiellt. Hursomhelst så såg vi att det gick en “fun run” med efterföljande frukost i Alice vilket vi tyckte lät trevligt. Starten gick kl 6 på morgonen p.g.a. värmen och sedan fick vi pannkakor, frukt och korv i parken. Väldigt trevlig morgon! Efter det blev det sightseeing. Kollade Royal flying doctors museum, alltså ”Doktorn kan komma” samt Alice reptile center. Träffade två väldigt roliga svenska kvinnor på hostelet med. En bodde i Sydney efter att fastnat där på en resa för typ 20 år sedan, den andra var från Smögen och var och hälsade på sin gamla bästis. De körde tjej-roadtrip och pimplade vin lite mest hela tiden, så de var pratglada och på bra humör jämt.
Dagen efter var det dags att åka till Uluru/Ayers rock 46 mil söder om Alice. Laddade bilen med 30 liter vatten eftersom alla säger att man kommer dö om man får motorstopp. Finns nästan ingenting här emellan, några roadhouse och väldigt mycket platt och snabb väg. Dock var det riktigt vackert och mycket grönare än vi förväntat oss, i efterhand förstod vi att det varit mycket mer regn än normalt för säsongen. Hade bokat in oss på campingplatsen där eftersom resorten såklart är jättedyra, när vi kom fram visade det sig dock att campingen, hostelet och alla 3-4 hotelen tillhörde samma “resort” så vi hade tillgång till deras anläggningar med. Var super! Vi bodde och betalade för tält men använde köket på hostellet och hängde vid poolen på ett väldigt tjusigt hotel. Var lite varmt i tältet såklart, men inte så varmt som det brukar vara denna säsongen, och inget regn, så vi hade tur ändå. Är lågsäsong nu på sommaren eftersom det ska vara varmt, så var gott om plats och så fort man vandrade iväg från bilparkeringarna så var vi nästan helt själva. Lyxigt!
Dagen efter gick vi upp innan fem för att hinna köra till nationalparken lagom till soluppgången, var såklart smockat med folk, men även med en miljard flugor. Sedan gick vi Base walk, runt hela foten på klippan. Vi hade nästan förväntas oss att Uluru skulle vara en besvikelse, eftersom man ändå har rätt höga förväntningar. Vi var dock rätt imponerade. Var väldigt fina färger, natur och inte likt något annat vi sett någon annanstans!
Dagen efter gick vi upp i ottan igen för att vandra i Kata tjuta som ligger i närheten. Samma typ av geologi men många mindre berg istället. Var superfint och speciellt Mikael tyckte det var bättre än själva Uluru. Man måste dock gå väldigt tidigt på dagen eftersom det blev exakt hur varmt som helst på dagen, ville helst vara tillbaka innan 10- 11 på fm. Var som sagt en miljard flugor med så den hetaste accessoaren är flugnätet. Efter det kunde vi åka hem och relaxa i poolen och fixa med annat.
Vad vi tyckte var lite märkligt och som även verkar vara ett extremt känsligt ämne är bristen på urinvånarna i parken. Staten gav på 70´talet tillbaka marken till urinvånarna samtidigt som de tvångsleasade den i 100 år. Alla som jobbar där är vita, både på parkkontor/cultural center/ resorten och som rangers. Ändå lyfts det fram väldigt mycket att parken drivs med en majoritet av aborginer i styrelsen och att de har så stort inflytande. Dock visade det sig såklart att regeringen fortfarande har sista ordet, så att stänga klättringen till toppen t.ex, kan de ändå inte göra. När vi frågade saker och försökte förstå anledningen blev de som jobbade här väldigt upprörda och lite förolämpade. När vi pressade frågan så fick vi veta att det fanns en by inuti parken som ”äger” området. Några från byn jobbar i parken, några arbetar som konstnärer men många verkar ha olika problem och inte jobba alls. Inget konstigt med det kanske, men vi tyckte det vat lite märkligt att man försöker få allt att låta mycket bättre än vad det är. De pratar mycket om att respektera kulturen och sederna men låter mer som att man pratar om en utdöd kultur, vilket ju inte är fallet. Mycket info om hur det har varit, och inget om hur det är nu. Hela området är en ”dry zone” med, dvs att stammarna i området vill inte att det säljs alkohol så som turist måste man visa att man är gäst på hotellet för att få köpa något, är väl vettigt kanske.
Nu finns det såklart säkert massa Aborginer som arbetar eller lever mer traditionellt och har det bra och är välmående. Men de är väl inte de som syns kanske.
Efter tre nätter i Uluru åkte vi vidare till Kings creek station som var en stor gård med nötdjur. Tältade, hängde vid poolen där med, kollade på de helt fantastiska stjärnorna och Mikael undgick med några mm att kliva på en skorpion på natten.
På morgonen bar det upp kl 5 som vanligt för att vandra runt Kings Canyon som många hade sagt till oss var bättre än Uluru. Var en fin tre timmars vandring på kanten runt hela ravinen, men så fantastiskt tyckte vi kanske inte att den var. Sedan bar det av tillbaka till Alice för att vila ut oss på finhotel en natt.
Dagen efter byte vi in vår lilla bil mot en Mitsubishi Pajero 4×4 för att kunna köra lite australiensiska grus/busch vägar. Största bil vi kört någonsin, men så rolig! Skulle ge oss ut i East McDonnell ranges där man bara kan köra med 4×4. Stannade först vid Arltunga Historical reserve som är en gammal guldgrävarstad från slutet av 1800 talet. Gick dåligt att vaska guld här dock eftersom det inte fanns något vatten att vaska med, det fick bäras in på åsnor.
Efter Arltunga blev vägen betydligt sämre, korrugerad som bara den och gick rakt över floder (torra oftast) och ibland var det ren sten eller sand. Hade som tur var varit torrt den senaste tiden så gick bra att köra ändå. Efter ett tag blev vägen så dålig så vi var helt säkra på att vi kört fel, men vi kom tillslut fram dit vi skulle. Old Ambalindum homestead, en 1 000 000 hektar stor gård! Pratade med en av de som bodde och arbetade där, han och hans familj hade flyttat dit från Adelaide för att komma bort från storstaden. Det kan man säga att de lyckades med! Tog minst tre timmar in till Alice (4 för oss) och barnen gick i “school of air”, alltså över satelittelefon från Alice och Darwin. De som arbetade på gården bodde alla där med sina familjer eller i närheten, de åkte in till stan ca 1 ggr per månad. Vi tog en liten biltur ut på ägorna på en riktig dålig väg, upp på en höjd för att kolla på utsikten. Allt man kunde se tillhörde gården.
På natten skulle vi tälta men redan på kvällen började det regna och åska, inom kort vräkte det ner regn och drog in en elektrisk storm så det slog ned blixtar runt oss. Var riktigt häftig när man är så långt ut i ingenstans, bara mörker, blixtar, åska och regn. Vågade dock inte gå och lägga oss… Mannen vi pratat med tidigare hade vänligt nog förutsett problemet och låst upp det gamla boningshuset till oss, så vid 11 tiden på kvällen smet vi in där så vi kunde få lite sömn. Stormen pågick en stor del av natten men på morgonen efter var det sol igen. Vi var oroliga för hur vägarna skulle se ut på vägen tillbaka, mycket riktigt så var det plötsligt vatten i floderna och sanden var mer lera, men gick ändå väldigt bra och var sjukt kul att köra i! Firade det med att köra till N´Dala gorge som absolut var den värsta väg vi någonsin kört. Hade knappt trott det var möjligt att köra där, men det gick. Var ju fint vid gorgen men helt ärligt så var körningen dit roligast. Stannade även och gjorde en kort vandring vid Trephina gorge nature park. Sedan bar det av tillbaka till Alice för att lämna tillbaka bilen. En dag hängde vi på boendet för att fixa lite saker som man ju måste göra på resande fot. Hade fullt upp med att planera flyg osv framöver.
På kvällen tog vi Greyhound-nattbussen mot Darwin. En nätt liten resa på 22 timmar men den märkligaste samling människor vi någonsin skådat, inkl. busschauffören! Var typ två som var normala alla andra var märkliga på något vis, kändes som en typisk bussresa där man kommer bli mördad i sömnen. Ställena vi stannade på var ännu värre, fullt med skumt folk kl 2 på natten en vardag, maten som serverades såg ut som friterade insekter med pommes och de som jobbade där går inte ens att beskriva. Ni kan ju själva gissa standarden på själva bussen med, tror ni det fanns de utlovade eluttagen och wifi? Var fint att sitta och titta ut iallfall, kom iallafall fram till ett varmt och fuktigt Darwin dagen efter, märktes direkt att man kommit till tropikerna!