Australien, Cairns – Sydney

12 februari till den sjätte mars, 2016.

Vi hade med landtransport tagit oss hela vägen från Sydney till Darwin. Att åka landvägen från Darwin till Cairns var dock väldigt krångligt, vi bestämde oss därför att spara några dagars bilåkande och tog därför flyget till Carins . Vi lämnade ett soligt Darwin och kom till ett lika soligt Cairns, och där hade vi tur eftersom det i flera veckor varit regnigt där.

Väl framme i Cairns hade vi ingen plan alls. Vi hade haft rätt fullt upp i outbacken och inte hunnit tänka så mycket på vi skulle göra framöver. Vi kände oss också ganska slitna så vi valde att ta ett par ”slöa & fixa-dagar” i Cairns. Det var riktigt skönt att hämta andan lite. Vi var ute o sprang här och var i staden, åt billig och god mat, bokade boenden och turer och kände oss sedan ganska återhämtade.

På söndag kväll landade vår kompis Liz, från Melbourne, på flygplatsen i Cairns. Hon hade tagit ledigt från jobbet några dagar för och hänga med på vår resa. Vi började vår resa tillsammans med att göra huvudnumret i Carins – Great Barrier Reef! Vi hade bokat oss in på en tur med Silver Swift som hade fått bra betyg. Vi åkte till de yttre reven Flynn, Pellowe och Milln. Jenny och jag som inte hade dykt på längre valde att köra på snorkling medan Liz körde några dyk. Vi var förvisso ganska mätta på korallrev med fanatiskt vatten efter vår tripp på Samoa och Fiji, men Stora Barriärrevet levererade helt klart!

Efter en heldag på sjön gick vi ut och käkade lite vietnamesiskt och sedan slocknade vi ganska snabbt. Sömnen blev dock inte så lång för mitt i natten gick brandlarmet och vi fick evakuera hotellet. Det visade sig vara falsklarm, men det var en ganska märklig situation eftersom det inte var någon som hade riktig koll på läget. Ingen samlade ihop folket som evakuerade, en del personer låg kvar i sängarna och vi fick verkligen anstränga oss för att hitta vem det var som var nattvakt och förhöra denna person om vad som hade hänt. Förvånansvärt många på hotellet gick och la sig igen när tjutandet slutat utan att riktigt veta om det var falsklarm eller ej…

Tisdag morgon var det dags för roadtrip mellan Cairns och Arlie Beach. Första stoppet blev på en vingård vid Murdering Point. Här gjorde de frukt- och bärvin vilket var nåt nytt för oss. Inte så dumt heller även om vi föredrar vanliga grejor. Efter detta åkte vi vidare och stannade till vid Misson Beach, bada var dock inget att tänka på p.g.a. all Box Jelly Fish. Efter detta drog vi vidare till staden Tully där vårt ”checka-BIG-saker-resande” började. Först ut var ”The Big Gumboat”, staden var visst känd för att regnade väldigt mycket här. Damen från vineriet rekommenderade att vi skulle åka till gummistöveln för det var fin utsikt. Vi blev dock ganska besvikna på den minst sagt obefintliga utsikten, men kul hade vi ändå :-)!.

Framåt lunchtiden stannade vi på ett random ställe för att äta en ”World Famous Pie”. Ja, det var många som ansåg att deras paj var världskänd så det var många ställen att välja på. Efter pajen drog vi vidare till Townsville för glass och smoothies i solen! Sist blev det ett stopp i Bowen som var en oerhört tråkig och sömning håla. De hade dock ett riktigt huvudnummer här – the BIG Mango! Vidare visade det sig att filmen Australia hade spelats in i denna stad. Efter att vi checkat av den stora Mangon drog vi vidare till Arile Beach och checkade in på Airlie Beach Magnums. Inget boende som går in på någon tio-i-topp lista direkt, men överlevde den natten med. 

På onsdagen var det dags för Whitsundays! Vi träffade vårt segelsällskap från SV Domino i hamnen och gled sedan iväg till ön Bali Hai Island. Här blev det snorkling och sedan en riktigt läcker skaldjurslunch. Det blev en riktigt skön dag på det fantastiska vattnet. Tyvärr så var det väl sådär med blåsten så det blev att köra motor istället. Men det kunde vi leva med:-).

Väl i hamn fortsatte vi till Mackay där vi lämnade Liz hos en kompis och sedan letade vi upp någonstans att sova.

På torsdagen blev det plattan i botten hela vägen ner till Budeberg. Att det blev just Bundeberg berodde på att Jenny satt och googlade i bilen och såg att man kunde åka och kolla på sköldpaddor där. Vips hade Jenny bokat sköldpaddstur och det blev en kamp mot klockan för att hinna beta av de 64a milen och komma fram till klockan 8 på kvällen då turen skulle börja. Med 5 minuters marginal kom vi fram till stranden vid Mon Repos och fick först lära oss lite om loggerhead -sköldpaddorna. Framåt elva på kvällen gick vi ner till stranden och hade riktig tur för vi fick bevittna en äggkläckning. Detta innebär att de ca 200-300 äggen som någon sköldpadda lagt där flera månader tidigare kläcks. Sköldpaddorna gräver sig fram genom sanden och börjar sedan vandringen ner mot havet. Av de 200-300 sköldpaddorna så kommer statistiskt sett INGEN utav dem överleva. Vi lärde nämligen oss att det bara är 1 på 1000 sköldpaddor som överlever och 15 år senare själv kommer upp och lägger ägg. Många faror väntade på sköldpaddorna när de väl kläcktes: vissa kom aldrig upp ur sanden, en del orkade inte ta sig ner till havet, en del blev uppkäkade av fåglar och andra djur på vägen ner till havet. Väl nere i havet så fanns det gott om fiskar som käkade upp de som kommit så långt… Men för den som överlevde alla faror väntade ett långt liv, närmare 70 år! Efter sköldpaddsturen åkte vi sent till Sharon Gorge Nature Park, som var en gratiscamping utanför Bundaberg.

Efter en enkel frukost åkte vi in till Bundaberg där vi på morgonkvisten gick på rom-tur inklusive rom-provning på Bundaberg Rum Distillery. Rommen var god men det var lite väl tidigt att dricka rom innan lunch! :-). Turen fortsatte söderut ner till Noosa där vi bestämde oss för att stanna ett par dagar. Efter att vi riggat vårt tält på campingplatsen åkte vi på kvällen in till stan där det visade sig vara en mysig matmarknad som bara ägde rum en gång i veckan. Därmed var kvällsmaten fixad.

På lördag morgon gav vi oss iväg till Eumundi Market som låg en bit utanför Noosa. Förutom vanligt krimskrams och mat hade de en massa spågummor och spågubbar. Det kändes inte så uppdaterat, utan snarare ett gäng övervintrade hippies från 70 talet. Men de verkade i vilket fall lyckas bra med att fånga in lite nya hippieaspiranter. Efter lite god marknadsmat åkte vi in till Noosa där vi hyrde ett par surfbrädor och provade på surfet, sedan avslutade vi lördagskvällen med en löprunda i Noosa National Park.

Söndagen åkte vi vidare mot Surfers Paradise. Vi valde att ta vägen över Noosa hinterland, som är bergremsan som går längs kusten några mil in från havet. Vi stannade till i några mysiga bergsbyar och besökte även Glass House Mountains innan vi kom till ytterligare en BIG-THING, nämligen the BIG Pineapple! Efter de obligatoriska fotona här fortsatte vi till vår slutdestination. I Surfers Paradise blåste det rätt rejält och var väldigt stora vågor, så trots namnet på staden var surfa eller bada inget att tänka på. Det blev lite shopping i Surfers och sedan, tyvärr, lite äcklig kinesisk mat. Därefter drog vi till vårt boende i Surfers Paradise som vi hade hittat på AirBNB. Boendet verkade ganska hyfsat av det vi kunde utlästa på nätet, och priset var väldigt förmånligt. När vi kom dit insåg vi oss dock varför det var så bra pris… det var en skum tant som drev boendet och det var fullt av katter, katthår och kattmat överallt. Vårt sovrum var dock tillräckligt rent så vi bestämde oss för att bo där iaf…

Gold Cost som vi nu befann oss på är väldigt känt för sina temaparker, och eftersom vi känner oss lite unga ibland bestämde vi oss för att köra en heldag på Wet & Wild. Dagen började med att vi åkte i något slags rör där man inledningsvis stod på en platta ovanför röret. Plattan rycktes sedan bort och det blev ett fritt fall tills röret gjorde en loop, tarmarna var då långt uppe i halsen och sedan spottades man ut ur röret, tog första andetaget på 15 sekunder och undrade vad som hände egentligen. Det var med andra ord skitkul och det blev sedan en barnsligt rolig dag. Helt utmattade efter en dag på vattenlandet satte vi oss i bilen och drog ner till Byron Bay.

Den 22a februari anlände vi till Byron Bay, vi hade då varit ute och rest i nästan fyra månader och inte bott på samma ställe mer tre nätter i rad. Jämfört med tidigare resor som vi varit ute på hade vi förvisso denna gång varit bättre på att ta det lite lugnare, men nu var vi slitna och behövde verkligen ett break. Det kändes därför väldigt skönt att vi sedan ett par månader tillbaka hade bokat in oss 10 nätter på Byron Beach Resort. Att vi dessutom hade bokat ett förvisso enkelt, men ändå hyfsat rum med egen toa (ja, det är mer regel än undantag att vi ej har eget badrum om man ska hålla ner kostnaderna i Australien) kändes helt fantastiskt.

En dag i Byron såg ut ungefär såhär:

Upp vid 6 tiden, på med lite kläder och sedan hoppa in i bilen för att åka till ”the Pass” som är ett världskänt surfingställe. Om förhållandena är hyfsade och man vet vad man håller på med (det gör vi inte) går det att surfa en våg ca 400 meter här. Vi undvek den svindyra parkeringsavgiften genom att varje dag parkera i ett bostadsområde någon kilometer från surfstället. Vi tog våra surfbrädor och promenerade i gryningen ner till surfstället. Det fina med denna surfspot var att men inte behövde göra slut på all energi genom att paddla ut i vågorna. Detta var en udde med ett point break som man enkelt kunde gå ut till längs stranden. Man simmande sedan ut tvärs med vågorna, tog en våg och åkte sedan parallellt med udden tills man nådde bukten. Därefter steg man upp på land och gick ut på udden längs stranden tills man var ute där vågorna bröt igen, därmed behövde man knappt ta ett enda paddeltag ut mot vågorna. Efter någon timmes surf åkte vi hem och åt en ordentlig frukost. Sedan blev det slappande, diverse reseplanering, eventuellt en löprunda, eventuellt lite strosande på stan och möjligen en kvällssurf innan vi avslutade dagen med god middag och ett glas rött samt filmkväll, något som vi inte hade gjort på länge.

När de tio härliga dagarna i Byron Bay var till ända fortsatte vi söderut mot Newcastle. Det blev ett obligatoriskt stopp i  Coffs Harbour där vi checkade av the BIG-Banana. I Newcastle hade vi sedan ytterligare ett par sköna dagar där vi passade på att klippa oss och shoppa lite innan vi fortsatte ner till Sydney. Söndagen den sjätte mars lämnade vi Australien och hade då i princip maxat vårt 90 dagars visum i landet. Vi var oerhört nöjda med vår vistelse i landet där vi både firat jul och nyår, gått fantastiska vandringar, åkt runt i outbacken, surfat och träffat massa trevligt folk. Det kändes lite sorligt men samtidigt rätt skönt att nu ta oss an något nytt. Dags för nästa destination – L.A!