Panama & lite Costa Rica

 

13 -30 mars

Landade i Panama på morgonen och envisades med att ta en lokalbuss in till Panama City till taxichaufförernas stora förskräckelse. Gick utmärkt såklart. Checkade in på vårt enkla med rena hotell. Spenderade våra tre dagar där med att kolla på casa viejo (gamla stan), var på ett shoppingcenter, strosade runt lite i allmänhet. En dag åkte vi ut och kollade på kanalen vid Miraflores locks. Timade det bra till två stora skepp som gick igenom, var riktigt kul att se. I högtalarna berättade de att en av båtarna betalade 120 000$ i kontanter! Vet inte om de menade att man inte kunde betala med kredit kanske, har lite svårt att se den kånka runt bagar med sedlar i, mycket pengar oavsett.. Lite roligt att försöka prata lite spanska nu när vi är i Centralamerika med. Är inga stjärnor på det kanske, lyckades iallafall förstå en ovanligt pratsam taxi chaufför när han berättade om att han varit gift i 20 år, om deras hundar, inga barn, hans fru som hade allvarligt hjärtproblem, hur många gånger hon opererats och vad det kostade, att hon nog skulle bli bra, hur mycket han jobbade osv.. Sen visade han även bilder på operations ärren, huset och hundarna samt att vi fick träffa frun. Allt på 15 min taxiresa. Effektiv kille!

Efter det hade vi bokar in en tre dagars resa till San Blas, eller Kuna Yala på Karibiska sidan. Det är en ögrupp med massor av små sandöar som bebos av en indianstam, de har en viss typ av självstyre så när vi åkte dit fick man visa pass och åka igenom en gränskontroll typ. Åkte 4xW jeep eftersom vägen var rätt dålig och sjukt kuperad. Väldigt fin resa över bergen iallfall.

Blev inlastade i båtar och första stoppet var en av de större ”städerna” på en ö. Var det skitigaste vi sett någonsin. Man kunde inte ens se marken för allt skräp! Dock skulle vi inte stanna där utan åkte vidare och släppte av folk vid lite olika öar. Själva skulle vi visst till en lite men fin sandhög med några palmer och folk på. Här var set sol, bad, lunch och snorkling innan vi åkte vidare till ”vår” ö. Var en snäppet större ö, väldigt mycket renare osv men väldigt enkel standard. Bodde i ett dorm där det blåste rakt genom väggarna, dusch var havsvatten och toa fick man manuellt fylla spoltanken för att kunna spola. Men trevligt var det ändå! Och vi fick helt ok mat vilket inte är självklart här.

Dagen efter var det utflykt till en annan ö på schemat, med samma aktiviteter. Och sedan middag, en öl och lite kortspel som kvällsunderhållning. Sista dagen var ytterligare en annan ö medväldigt fin snorkling vid ett vrak samt ett stopp vid en ”sunken island” som var lite häftigt. Var fint och avslappnande, dock hade det varit kul att se mer av var och hur de riktiga invånarna bodde, våra öar var väldigt turistiga även om det bodde en familj där med. Vi tyckte inte att folket från öarna som vi träffade var särskilt trevliga. Men kanske var de bara luttrade. Fick höra mycket om hur turisterna förstörde massa saker och att vi inte skulle döda sjöstjärnorna. Det ville vi ju såklart inte göra heller men kändes oss lite anklagade.

Väl tillbaka på fastlandet åkte vi vidare till Boquete på andra sidan Panama. En heldag i buss senare anlände vi till en by uppe i bergen med massa kaffe odlingar och framförallt Panamas högsta berg eller snarare vulkan. Tog en dags semester först med en lång löptur rakt upp i bergen, och sedan något snabbare, ned igen. Och lite marknad osv på det.

Normal praxis för att bestiga vulkanen är att åka kl 23 på kvällen och sedan gå hela natten. Det tyckte vi verkade rätt korkat så beställde en taxi till kl 4 på morgonen så vi skulle kunna gå i dagsljus. Gick alltså upp kl 3, åt frukost och klädde på oss osv. Sen hände inget, och inget och inget. Ingen taxi kom! Så vi fick gå och lägga oss igen, snacka om antiklimax. Försöker vara tålmodiga och förstående om den väldigt annorlunda förhållandet till tid här, men ibland vill man bara strypa någon. Fick foga oss i ledet och på kvällen ladda om och ta den ”vanliga” bussen till starten. Var dock fullmåne och faktiskt rätt häftigt att gå på natten. Man gick på en extremt dåligt och brant ”grusväg” så gick ändå bra att hitta. Började och gå på 1800m och kom upp på toppen på 3450m 5-6 timmar senare. Var lite segt mitt i natten men gick ändå bra! Var fortfarande mörkt när vi kom upp och blåste kallt med massa blöt dimma, som tur var stack en vakt från telemasten ut huvudet ur sin bunker och bjöd in oss och några andra. Så vi kunde värma upp oss inne hos honom när vi väntade på soluppgången. Vissa av de andra hade ju knappt några kläder på sig så de behövde det mer än oss. Inte jättesmart att gå upp på 4500 m i löpartights och en stickad tröja. Soluppgången och utsikten var tyvärr helt dold i dimma, på en klar dag kan man tydligen se både Stilla havet och Karibien, vi såg knappt handen framför oss. Några timmar senare och med väldigt trötta lår var vi nere igen och hemma och duschade långt innan lunch. Vi stannade en natt extra för att hinna fixa lite saker, våra värdar var lite nervösa att vi aldrig skulle åka för påsken var på ingång som är en extremt stor högtid här och de skulle fylla hotellet med släktingar.

Vi åkte iallfall vidare på onsdagen innan påsk för att hinna korsa gränsen till Costa Rica innan påsktrafiken. Gick sådär med det, var den absolut jobbigaste gränskorsning vi gjort. Var stekhet, massor med folk, som dessutom var i lätt lynch stämning efter vår chaufför försökte tränga sig före. Var typ 4 olika ställen att betala, stämpla, kolla bagage, betala, stämpla och kolla bagage igen! Inte nog med det så välkomnades vi in i Costa Rica med inte en utan två beväpnade poliskontroller. Deffade unga poliser med skottsäkra västar, automatvapen och mycket bistra uppsyner. Andra gången fick alla rada upp sig utanför med sina väskor framför sig medan de skickade fram knarkhundarna. Mysigt… Blev lite nervös när den sniffande runt min extra mycket, visade sig dock att det var väska bredvid som var fylld med pommes! Jag var rätt trött och lack vid det laget och färdig att lämna Centralamerika på studs. Mikael var inte så sugen på det och som tur var blev det betydligt bättre sedan!

Landade i San Jose utan någon plan för vad vi skulle göra de närmaste dagarna när allt stänger under skärtorsdagen och långfredagen. Vi ville åka på en tur till Tortugero national park på Karibien sidan men det var fullbokat. Vår hostel satte oss dock på en väntelista ifall någon skulle avboka och vi fick packa på kvällen innan ifall. Mycket riktigt så bankade de på dörren kl 5 på morgonen och vi kom med. Var ett antal timmar till kusten på inte särskilt bra grusväg, men var kul att se alla små byar och bananodlingar. Tydligen odlar de och exporterar massor bananer till Chiquita och Dole här. Stannade och åt lunch på vägen samt såg både sengångare och apor.

Väl framme bar det av in i djungeln med långbåt. Åkte runt på massa floder och vatten och tittade efter djur. Kom så småningom fram till vårt boende som visade sig vara värsta lyxlodgen mitt ute i djungeln. Fick ett superfint rum och började med ett dopp i en av de två polerna.

Sedan blev vi skjutsade över floden bort till bosättningen San Francisco de Tortuguero vid havskusten. Var en supermysig liten stad utan någon väg, man kunde bara åka dit med båt. Kollade runt och shoppade lite innan vi åkte hem igen och duschade av oss inför middagen. Fanns flera olika restauranger men vi blev placerade i en av dem med ett par advokater från San Jose så vi fick verkligen öva spanskan.

Vårt rum hade bara myggnät för fönstrerna så i gryningen väcktes vi av ett avgrundsvrål, lät som något riktigt monster. Visade sig dock vara vrålapor, låter sjukt mycket men är inte så stora egentligen. Åkte på en båttur innan frukost för att kolla efter fåglar, och det hittade vi. Efter buffé frukost fick jag och Mikael en egen djungelvandring med guide, tittade på sköldpaddor och träd och lera, mycket lera. Blev biten av en myra med. Sen var det dags för båt och buss tillbaka till San Jose.

Tog en morgonjogg runt en närliggande park på morgonen och sedan tog vi lokalbussen till Monteverde som ligger några timmar norrut i bergen, grusvägen gick utmed bergssidan med stup på sidan och dessutom han det bli mörkt. Överlevde iallafall och lyckades checka in på världens sämsta boende. Ninni’s place. Bo aldrig där! Fanns ingen toa dörr och vattnet fick man krypa ner på golvet och stänga av huvudkranen. Hade dock morgonsol och fin utsikt från terassen där vi åt frukost. Hörde förresten om ett annat boende där en kille använde köket 15 min för sent på kvällen och vakten kom in och zappade honom med en elpistol, det boendet var kanske värre då.

Gick upp på en liten vulkan första dagen, soligt och fint i Monteverde men molnigt på toppen.  Fick med oss en hund ner med som vägrade lämna oss. Åkt väldigt god tacos i solen som belöning sedan. Nästa dag tog vi bussen till Monteverde cloud forest där vi vandrade runt i mystisk och dimmig skog nästan själva. Hörde ett väldigt speciellt fågelläte och såg tillslut en fin grön blå papegoj liknande fågel med extremt långa stjärtfjädrar. Visade sig senare att det var det kända Quetzalen som är väldigt ovanlig och många kommer hit för att försöka se. Tur att vi fattade att det var den tillslut!

På em. hade vi bokat in oss på Adventura zipline som har den längsta i Centralamerika el nått. Var kul, framförallt de med ”superman” när man åker med huvudet först, samt en gunga. Men särskilt otäckt var det knappast.

Dagen efter var det upp i gryningen som vanligt för att ta bussen mot Arenal på andra sidan Laguna de Arenal. Fick vänta några timmar i en liten stad innan vi kom vidare, men lite intressant att se något förutom turistställerna samt att det kostade en tiondel mot att ta turist shutteln som man kan göra.