JennyBorefur – Sida 2

6 – 15 december

Nästa dag bar det av till Albany som låg en timme bort vi började en bit utanför stan på Albany Whaling station. Det var The Cheynes Beach Whaling Company som var den sista ”whaling processing plant” att stänga i Australien, de hade öppet så sent som 1979. Här gick de ut med båtar och senare även flyg för att hitta och harpunera valar som i säsong kommer förbi i massor. Sedan drogs de tillbaka till stationen, ofta med ett gäng hajar som åt lite val undertiden. Väl framme drogs de upp på trädäcket med vinsch, sågades i mindre bitar av män som använde spikskor för att inte halka i blodet och fettet. Sedan kokades späcket ner till olja som såldes över hela världen, under en period producerades 70% av världens valolja i WA.

Gick på en guidad tur

Här var den sista valfångstbåten

Turkost vatten o strålande sol, svårt att föreställa sig blodbadet

Lite obehagligt att ha harpunen riktad mot lekplatsen eller?

Såhär kunde det se ut förr när de sköt massa valar samma dag, och sen bogserade hem dem efter båten.

Med såg goda döda valar efter båten kom det även andra besökare!

Knölval, kanske…

Liten val med vassa tänder

Nu- här drog man upp valarna

Då! Var mest kaskelottval man fångade.

Här går de på valen med spikskor och skär bort späcket.

Nu- Nästa steg var hit

Då- Här blev det mindra bitar av dem, som trycket ned i hål i däcket som slutade i kokande grytor.

Såhär

Nu- Sågen var för att såga huvudet av valarna

Då

Efter ett långt besök på valstationen åkte vi vidare. Finns två häftiga naturfenomen på samma halvö. Åkte först och kollade på Blowholes, men var för små vågor så det hände inte så mycket.

On the road again

Fin promenad iallafall

Men inte så mycket action när vi kom fram. Kanske ändå hade varit svårimpade med vår Samoa erfarenheten, där blowholsen sköt kokosnötter 30 meter upp i luften.

Nästa stopp var The Gap. En lodrät klippa rakt ned i havet där södra oceanen har fritt spelrum att dundra rakt in. Dessutom har de byggt en ny häftig plattform så man kan komma över den. Riktigt mäktigt!

Får sträcka på benen med lite stöd när man ännu inte riktigt kan gå.

Trodde först vi kommit fel

Men där var den!

Vindpinat

Gäller att hålla i sig. Var tydligen någon som spolats ut i havet, men blivit räddad. Inget man ska räkna med dock.

Med utsikt över södra oceanen

Han verkar inte vara höjdrädd iallafall!

Vågorna dundrar in

Splasch!

Kan rasa när som helst

Så nära nu!

Det var även ifrån Albany som Australien skeppade ut trupper till bl.a. första och andra världskriget och det finns ett helt berg med ANZAC museum (Australia and New Zeeland Army Corps), monument, fort och fler monument över diverse krig och trupper. Lite sorgligt ändå, men tjusigt. Vi kollade på några samt njöt av den spektakulära utsikten över staden och havet utanför!

ANZAC Museumet, Albanys claim to faim

Ny kopia av gammalt monument

The Desert Mounted Corps Memorial

Utsikten från hästryggen var strålande

Spring för livet!

Efter en natt på camping med bubbelpool kollade vi in downtown Albany och passade på att handla mat på den stora supermarketen. Glest mellan stora städer i denna delen av världen, så man får passa på.

Matsalen var ganska basic men funkade

Letade snäckor på stranden med

Nästa dag var det baddags!

Och så bubbelpolen såklart.

Inne i stan handlade det även där mycket om krig

Men var julpyntat

Och vi shoppade i surfaffären med lekhörna!

Allt gick bra tills våra bilnycklar som låg på ”soffan” där framme medans vi bytte på Oliver, helt plötsligt gled ner. Hade ju inte varit någon katastrof förutom att de gled ner i ett glapp under en fastbultad plywood, och var helt omöjliga att komma åt. Och där stod vi utan ett enda verktyg! Efter diverse fiskeförsök kom en hantverkare som parkerat i närheten med hela verktygslådan. Så tillslut kunde vi lossa skruvarna och bända upp tillräckligt för att få upp nycklarna. Mikael erbjöd den mycket trevliga hantverkaren en öl som tack, men det visade sig att han var nykter alkoholist. Så tur att han tackade nej!

Vi hade långt att köra så tog en spontan övernattning påvägen. Valet föll på Jerramungup som låg en bra bit in i landet. Med 253 invånare så hade det inte ens haft en bensinmack i någon annan del av världen, men här fanns campingplats, kommunhus, skola och stor lekpark. Här tyckte Oliver var ett bra ställe att ta sina första riktiga steg själv!

Laddade med kaffe o kaka, samt en sovande Oliver.

Det var låååångt

Framme vid Jerramungups enda och bästa campingplats

Oliver grävde i marken, samlade stenar och övade gåendet.

Och här, under en promenad i ”staden”

Pappa förevigar…

Olivers första riktiga steg!! Kunde stanna och börja gå igen o allt. Stolta föräldrar… Firades med ett besök i lekparken.

Nästa morgon insåg vi att vi glömt stolarna ute över natten..

Tank och lunchstopp på trevlig roadhouse.

Vi och några feta lastbilar

De hade lekpark, dusch och fikabord.

Nästa stopp var Esperance som ska ha det finaste vattnet i hela Australien. Och det var en fantastiskt fin kust! Bodde två nätter på en central campingplats och njöt av fina strandpromenaden med massa lekplatser åt Oliver, god mat och löptur.

Velade mellan tre campingplatser, valet föll tillslut på den mest centrala. Oliver kör som alltid sista biten in.

Tittut! Glad att vara framme.

Downtown Esperance hade en sprillans ny fin stranpromenad.

Med flera fina lekplatser

Snurra!

Passade utmärkt för löptur. Olivers första i vagnen. Han tyckte det blåste för mycket…

Men vi andra njöt för fullt.

Nu när man kan gå ska man såklart klättra med.

Lokala friluftsaffären. Kolla utbudet av kylväskor! Eller Eskys som man säger i Oz.

Lite Hans o Greta stämning på natten

Körde utmed hela kusten och kollade på alla fina stränder och pink lake som inte var pink.

Redo för att utforska Esperance berömda stränder

Finns hur många o långa som helst

Picture perfect!

Ser tropiskt ut men vattnet är kallt trotts högsommar. Kanske 15 grader.

Lookout

Spanade på vindsurfarna

Som surfade vågor

Varning för haj och ogräs

Ytterligare en bra dag

Några utmanade kylan o hajarna, med så klart vatten borde man se dem komma.

Too the beach!

Fantastiskt fint är det verkligen!

Kolla denna magiska sand!

Gräva gräva gräva!

Och gå såklart!

Vi kom aldrig längre än såhär, men så sjukt fint vatten så sugen blir man ändå.

Vissa gick all in och fotade bikinijulkorten!?!

Mycket nöjd liten familj!

Avslutade vid vindkraftparken

Bokade in oss på en båttur och kollade sjölejon, örn, några tydligen ovanliga ankor. Såg även delfiner och badade. Var iskallt!

Skynda dig, nu går båten!

Schysst vatten i hamnen. Södra Australiens djupaste hamn.

Här skeppas massor med nickel, järnmalm och spannmål ut som produceras i denna del av landet!

Njöt av färden, men det blåste ju igen…

Bästa utiktsplatsen

Körde förbi Esperance långa och tyvärr förfallna pir. Kostade tydligen orimliga mängder att underhålla varje år.

Godisvatten

Delfiner!

Sjölejon

Chillar i solen

De då mycket kända ankorna. Kul…

Havsörn!

Kapten slängde fisk till den.

Äntligen dags för fika!

Och bad såklart

Besättningen bara skakade på huvudet och tyckte det var för kallt.

Men man måste ju prova. Det var kallt!

Vi lyckades även knipa bokning för en natt på Lucky bay camping i Cape Le Grands NP. Var helt fullbokat typ hela sommaren, men måste blivit en avbokning precis.

Lucky bay ligger en dryg timme utanför Esperance åt ”fel” oss för oss som snart behövde vända tillbaka mot Perth. Dock hade vi hört så mycket om denna så vi var tvungna att åka dit. Visade sig vara precis så vackert som det sägs, om inte ännu finare! Helt sanslöst vatten och den vitaste sanden i Australien påstås det.

Vitaste stranden i Australien, precis som på bilden i bokningen

Ren kvartssand tydligen, utan inslag av tex snäckor som hade gjort sanden gulare. Knarrar när man går på den eftersom sandkornen är ojämna och gnider mot varandra.

Camping med utsikt, inte svårt att förstå att det är fullbokat här.

Knep en bra campingplats, pratade med campingvärden som egentligen var pensionär men bodde i en husvagn och jobbade/volentärade i två månader. Sen hann vi ner på stranden och köpa en kaffe innan Lucky bean café stängde. Stranden var väldigt speciell med ”knarrig” sand som var stenhårt packad. Oliver var överlycklig och grävde runt och lekte.

”R u felling Lucky?”

De vanliga Australiensiska campingriggarna som klarar och är utrustade för allt!

Firar att vi är framme

Välkomstkommittén!

Mot stranden med några av localsen

En inföding till av sorten man inte vill vara för närgången med!

Leksaker till O

Kaffe o muffins med ”busch” marmelad till föräldrarna

Njutning

Var helt tillåtet att köra bil på stranden, inget vi vågade oss på dock.

Bra baksand. Blir hård som cement.

Spanar mot horisonten. Oliver fick inte bada, var lite för kallt.

Galet fin sand, man fastnade nästan vi vattenbrynet.

Vi var tvungna att testa vattnet trotts att det blåste massor och var lite kyligt.

Både jag och Mikael konstaterade att det var det bästa badet på hela resan, om inte hela våra liv!! Svårt att förklara men vattnet var så klart att det knappt syntes, kändes som man svävade. Helt underbart!!

Gick inte annat än att springa

Och slänga sig

Så fint vatten! Men kyligt…

Saknas bara palmer

Glad badare

Njöt

Australien 2018, den resan kommer vi inte glömma i första taget.

På kvällen blev det grillning på de fina utomhusgasgrillarna som finns överallt, innan vi sov gott. Avslutade vår vistelse i Lucky bay med ytterligare ett lika magiskt bad!