6 juni- 3 juli
Vi landade i Vancouver precis i skymningen och fick en strålande vy över staden med snötäckta berg i bakgrunden och havet framför. Var sjukt peppade på att komma till ett lite mer civiliserat land igen och det blev inte sämre av att första dagen var 27 grader varmt och riktig svensk sommarkänsla. Kände oss hemma direkt! Efter bagel frukost på hostelet gick vi på promenad och bara njöt av saker som trottoarer och struktur i allmänhet. Och den grymma vyn över havet då.
Coming down!
Njuter av solen och allt det rena. Och kollar på alla sjöflygplan som finns hur många som helst här.
Till lunch hade vi en dejt med Sarah som tillsammans med australiensiska Liz var i Sverige och besökte oss för 10 år sedan. Har inte sett henne sedan dess men hon var precis som förut. Förutom små detaljer som man och barn då… Hon tog med oss på en nice skaldjursrestaurang vid havet samt levererade vårt paket som vi skickat till henne från Kalifornien tre månader tidigare. Där i fanns alla våra campinggrejor och varma kläder vi inte ville släpa på i Centralamerika. Hennes man hade varit lite skeptisk till att hon tog emot hemliga paket från folk hon inte träffat på tio år 🙂 Lunchen avslutades med en inbjudan till hennes familj sommarstuga några veckor senare. Och det tackade vi såklart ja till!
Grymma musslor och trevlig sällskap
Äntligen har vi våra campinggrejor tillbaka
På eftermiddagen behövde vi ta lite strategiska beslut. Egentligen hade vi en bokning för att gå sex dagars vandring på West coast trail, men eftersom jag fortfarande hade ont i nacken efter flygförsöket på MTB kändes det inte som att det var läge att gå med 25 kg packning i en vecka. Resten av sommaren var leden full så senare kunde vi inte gå. Begrundade alternativen att åka upp till Alaska (löjligt dyrt, speciellt om man inte bokat i god tid) eller köra en road trip i Kanada el USA (hade dock besök som väntades till Vancover så måste ändå tillbaka dit). Har inte kunnat klättra på resan innan pga brist på tid och utrustning. Nu hade vi helt plötsligt tiden och var bara en timme från en av Nordamerikas bästa klätterområden, så det fick det bli!
Någon utrustning hade vi ju fortfarande inte men efter lite googlande hittade vi MEC. Typ Kanadas motsvarighet till USA’s REI. De hade allt! Efter att spenderat två dagar och väldigt många dollar där hade vi en komplett omgång sportklätterutrustning, samt lite annat smått o gott. Som tur är var det betydligt billigare än vad det skulle kostat oss i Sverige iallfall. Vi hyrde även en bil eftersom det är svårt att ta sig runt på klätterställen utan det.
Jordgubbssäsong även i Kanada
MEC vår absoluta favoritaffär. Var nog där 4-5 ggr under Kanada trippen. Och oftast flera timmar åt gången..
Hade allt och lite till.
Bl.a. litteratur för folk som ska ut och campa bland björnarna.
Var kvar tills de stängde kl 8 på kvällen men då hade vi ett komplett sportklätterrack med. Mycket fattigare och lite lyckligare!
Vi hade bokat ett hostel i Squamish en vecka men det var inte förens på måndagen eftersom det var fullt över helgen. Nu var det fredag och vi visste inte vart vi skulle bo. Mikael var sugen på att cykla i Whistler ett par dagar så därför letade vi efter campingplatser i området, var sugna på att testa våra campinggrejor igen. Whistler ligger förbi Squamish ytterligare en tim på det som heter Sea to Sky highway. En väldigt fin väg som vi skulle komma att köra mycket på de kommande veckorna.
Sea to sky en annan gång. Första gången spöregnade det.. Påminner lite om Norge.
Jag hittade en naturcamping i skogen som skulle ligga fint vid en sjö, Mikael var lite skeptisk men gick med på att försöka hitta den. Började med att vi svängde in mot Whistler olympic park och såg en björn stå och äta utmed vägen. Då blev inte Mikael mer positiv. Sedan övergick vägen till en vansinnigt dålig grusväg som vi tillslut inte kunde köra längre på utan att repa upp hela bilen, då kom jag på att vi var fel och den nya vägen såg lite bättre ut, ett tag… Mikael får gå ut och dirigera några gånger för att vi skulle ta oss fram men äntligen börjar vi närma oss. Då ligger det ett tjockt lager snö på hela vägen! Här någonstans får jag ge mig och inse att vi nog måste åka tillbaka. Men var ett fint ställe, hade nog varit bra någon månad senare el så. Såg ytterligare tre björnar på vägen tillbaka! Börjar skymma och när vi väl hittad Whistler RV park (som egentligen redan är stängd) är det mörkt. Men som tur är har vi ju satt upp tält och lagat mat i kolmörker förut och det gick bra denna gången med.
En av många svartbjörnar
Här någonstans insåg vi att vi nog fick lägga ner just denna campingplatsen…
Hamnade här istället. Mycket bättre utan snö.
Nästa dag var det strålande sol och vi åkte upp till Whistler som är en stor skidort i bergen där man på sommaren cyklar istället. Mikael hyrde en downhill cykel och tusen skydd och begav sig iväg i liften. Jag bedömde att nacken inte var redo för sådana äventyr och tog en löptur på MTB spåren i Lost Lake innan vi mötes för lunch. Sen var jag tvungen att shoppa mig igenom eftermiddagen, stackars mig, något ska man göra för att få tiden att gå. Mikael träffade en björn i spåret, och fick tvärbromsa för att inte köra på den! På kvällen tog vi vägen vi kört tidigare och såg två brunbjörnar till.
Kittad och klar
Bra att veta.
Denna björnen träffade Mikael i spåret, fast lite närmare då. Han stannade men några andra höll på att cykla rakt på den.
Byggdes inför en stor kommande Red Bull tävling.
Jag mös runt i Lost lake istället.
Efter en natt i tältet igen regnade det ordentligt men, ju mer lera desto bättre. Mikael cyklade hela dagen medans jag sprang lite vilse på andra MTB spår jag hittade. Ser tog vi rallybilen ned till Squamish och hostelet för en välbehövlig dusch.
Lite lerig…
Torkar campingutrustningen
Vår rallybil utanför hostelet. Svårt att känna sig som en tuff klättrare när man kommer i värsta nya bilen.
Squamish hamn med ”the Chief” i bakgrunden.
Under den veckan vi bodde på hostelet var det väldigt varierat väder. Sol några dagar och då klättrade vi i Chekamus Canyon, Smokes bluff och Area 44. Några dagar regnade det eller hade regnat mycket och då går det inte klättra, så då sprang vi både långa o korta rundor i fina Alice Lake. En dag hyrde vi fulldämpade MTB och cyklade i Diamond head , ett stor område med massa olika leder. Inga liftar upp dock så här fick man slita. Hostelet hade lite grillkväll och potluck som vi var med o var lite sociala på någon gång oxå.
Premiär i Cal- Check med vår nya ”shiny gear”
En blöt vägg i Chekamus canyon. Var rätt mossigt och halt..
Sommar!
Utikt över Squamish från Smokes bluff
Lumberwall. Grymt bra, vet inte varför ingen annan var här, massa andra klippor var fulla.
Men desto bättre för oss.
Hejade på cykelloppet Test of Metall efter en löprunda i Alice lake.
Löptur i natur på steroider. Allt var stort, mossigt och växte som ogräs.
MTB i Diamond head
Lyckades att hålla mig på stigen denna gången.
Här hade varit dåligt att köra av.
Regnade 10 min på slutet men det räckte för att bli leriga.
Efter en vecka inne hade vi tröttnat på det, vi behövde dra ned på kostnaderna som kompensation för den dyra klätterutrustningen samt att prognosen lovade bättre väder så då var det camping dags igen. Eftersom jag har en viss förkärlek för naturcampingar så hittade vi Chal- Chek mellan Squamish och Whistler. En naturreservatscamping där det fanns utedass och bord och man betalade avgiften på 6$ i en låda. Lagom civiliserat. Bodde där tre nätter medan vi klättrade i närliggande Chal- Chek området och sprang långpass och gick på after run i Whistler. Sedan skulle vädret spåra ur igen så vi flyttade in på Whistler lodge i två nätter. Bodde i dorm men njöt för fullt av bubbelpoolen på baksidan, riktigt lyxigt.
Fikapaus i Cal- Chek
Löptur i Whister, upp upp upp och sedan ner ner ner.
Lyxade till det med after run också!
Bilen när man campar.
Sedan var det helt plötsligt svensk midsommar! Den bryr sig ju ingen om i Kanada och det regnade så vi tog en spontantripp till Vancouver och handlade lite mer grejor på MEC, var på ett köpcenter och tog ett stopp på IKEA för lax lunch samt köpte med oss lite sill, ost, knäckebröd, pepparkakor och lösgodis. Det blev middagen på kvällen som spenderades hos en kinesisk tant i en förort.
Hej hej. Det betyder ju dock inte välkommen alls..
Blandad midsommarmat hos kines tanten.
Hade lite ångest över vädret så ett tag var vi väldigt nära att åka inåt landet 6 timmar till ett annat klätterställe. Här har vi beslutsångest i bilen.
Dagen efter var det strålande fint och helg så vi brände tillbaka till Squamish via ett schysst café och ett klätterstopp i Smokes bluff. Helg och sol innebär att halva Vancouver hänger här så fanns knappt en ledig led att klättra, märktes även när campingplatsen vi tänkt bo på var proppfull. Är otippat populärt att campa här, har svårt att tänka mig en proppfull tältcampingplats i Sverige. Vi fick åka vidare till Chekamus Canyon och fulcampa med ett gäng klättrare en natt, inte lika mysigt (dock gratis) men det funkade det med.
De kommande dagarna var superfint väder, vi flyttade till en mysig plats vid Cat lake och vi klättrade vid vårt favoritställe area 44 nästan varje dag. I Squamish området är det väldigt populärt med trad klättring som man behöver sjukt mycket prylar till och som vi dessutom inte tycker är jättekul. Area 44 är ett rent sportklätterområde som vi hade all utrustning för samt att det hade den lätt bästa utsikten, grymt fina lååånga leder och ganska lite folk. En dag när vi stod på toppen av Klippan kom en örn och seglade förbi utanför klippan, precis i vår ögonhöjd!
Bästa klätterstället!
Påväg upp för ”Rocky horror”
Hej
Påväg. Såhär rent och fint var inte repet när vi var klara..
Polerat var knappast ett problem. Sylvasst arrete!
No hands!
Påväg att fira ned. Här kom örnen och flög förbi.
Ytterligare en av alla grymma leder.
Start från stock två m upp.
Mikael firar ned.
Här var bara halva området.
Lååånga leder. Repet räckte precis.
Fika varje dag.
Uppe.
Väldigt fint iordning. Finns inga skyltar i Sverige precis.
Var grym utsikt från area 44 med.
En vanlig dag gick ungefär såhär. Vakna framåt 7 tiden men ligga o dra sig till kl 8 innan vi orkade oss ur tältet. Plocka fram frukost ut det björnsäkra skåpet, äta och fixa lunch till senare, plocka ihop alla grejor inkl sovsäckar o annat vi inte ville lämna ute, låsa in det i björnsäkra skåpet packa med klätterutrustning och lunch till bilen. Då var kl redan 10.30. Tar en halvtimme att köra till parkeringen ytterligare ett tag att få med oss allt och sen 30-40 min approach promenad, först över motorvägen, ner i diket, in i skogen, över bergskammen och ned på andra sidan. Vill man ha den fina utsikten får man jobba för det. Oftast är kl 12 innan vi kommit fram. Sen klättrar vi med lite lunchstopp fram till kl 19. Tillbaka i bilen svettiga och nöjda kör vi till Alice eller Brohm lake för dagens dopp, inkl hårtvätt o hela alltet innan vi rena o fräscha åker och äter på någon restaurang. Är redan mörkt när vi ätit och kolsvart innan vi med ficklampan i handen letar oss tillbaka till tältet framåt 23 på kvällen. Fram men alla grejor igen och förhoppningsvis ligger vi i tältet innan midnatt, helt slut men sjukt nöjda.
Sen nästa dag börjar det om!
Frukost i Cat lake
Köra bort våra saker till bilen
Klättra i area 44. Här the Pillary
Bad och hårtvätt i Alice lake
Och fylla på vatten som inte finns vid vår campingplats.
Middag. Här firade vi att Mikael ledade en otäck svaig led.
Eller blev det sen middag vid tältet.
Vid hade lite otur med grannarna i Cat lake. Kom nya varje dag och varje gång var det en gäng med festgalningar som ställde till ett jäkla liv hela natten. Är dessutom väldigt noggrant att man har rent i lägret pga av björn, därav de björnsäkra skåpen och soptunnorna och man fick inte ha något mat luktande framme eller i tältet. Det var vi noga med det, medans festprissarna lämnade chipspåsar, gammal mat och dricka på hela sin campingplats. Tröstade med att vi inte sett någon björn i just detta området, tills vi samma dag vi lämnade, såg en stor svartbjörn springa rakt över vägen precis vid vårt läger…
En dag var det långpass på schemat och Mikael letade reda på Garibaldi Lake långt upp i bergen. Var 1000 höjdmeter och 9 km upp. Gick brant uppåt hela tiden så blev mest powerwalk med stavar men var lätt värt ansträngningen när vi kom upp. Sanslöst vacker smältvattensjö med snötäckta berg i bakgrunden och så klar så vi såg alla fiskar i den. Hängde där ett tag och njöt av solen innan vi sprang ned igen. Sen åkte vi in till Whistler för ett dopp i en sjö och lite ”after work” i solen.
Brant var det.
Men fint.
Piff o Puff chipmunk högt över dalen.
Framme!
Helt overklig turkos färg!
Klart vatten så man kunde se fiskarna i sjön.
Var så himla fint.
Mikael var tvungen att kasta snöbollar på mig såklart.
Dagens dusch i Whistler.
Efter 3,5 vecka i området närmade sig Canada day och vårt besök hos Sarah på Sunshine coast. Dit finns inga vägar så tog en färja på onsdag kvällen och kom fram till deras stuga lagom tills det blev mörkt. Välkomnades av Sarah, hennes man Andrew, dottern Cora och en familj till samt ett glas vin vid lägerelden nere vid havet. Riktigt trevligt!
På BC ferries
Lägereld varje kväll.
Stannade ända till söndagen och badade, paddlade SUP med sälar, spelade, grillade, drack öl i strandkanten och eldade. Elda är viktigt tydligen och mysigt, blev endel intressant diskussioner runt elden framåt natten om diverse kulturella och politiska skillnader mellan våra länder och världen i allmänhet. Alltid lika kul att se hur olika man ändå är trotts att vi tycker att Kanada inte är så olikt Sverige. På många sätt är det väldigt olikt ändå.
Precis vid vattnet!
Så lyxigt.
Sarah jobbade lite med.
Fanns massa små öar med gullig stugor på man kunde paddla runt.
Hårda Sverige mot Kanada tävlingar i bean bag.
Slöar och skvallrar.
1 juli på fredagen var det Canada day och vi åkte in till den lilla staden och gick på parad och sedan fixade jag och Mikael lax till lunch. Vi valde att tälta hela helgen snarare än att sova i köket på huset, är ju ändå vana, men det var inte fel att ha en riktig toa och varmdusch.
Andrew fixade lyxig frukost åt oss.
Här ska firas ordentligt såklart.
Fick riktigt bra väder.
Och goda drinkar!
Det här alltså tomatsås och clam (mussel) sås. I ett! Smakar salt tomatsås. Det gör man drinken Ceasar på i Kanada. Som Bloddy mary fast med Clamato istället.. Inte precis äckligt men skulle inte kalla det gott.
Efter en grymt trevlig helg tog vi tidiga morgonfärjan tillbaka för att på kvällen hämta upp nya besökare!
