28 november- 5 december

Efter en, för att vara inrikes, lång flygning landade vi sent på kvällen i två miljoners staden Perth. Det är med god marginal den största staden i staten Western Australia. Näst största staden har 70 000 invånare och hela staten 2,5 miljoner. Så man kan säga att Perth är största och enda staden… WA är förövrigt Australien största delstat och nästan 6 ggr så stort som Sverige!

Vi hade bokat ett boende första natten relativt nära flygplatsen, men de kunde inte hämta oss pga. av surfbrädorna. Men efter lite prat med taxi chaufförerna på plats vinkade de fram en maxi-taxi till oss. Som en minibuss, så då fick vi med allt. Chauffören var en indisk kille uppväxt i Kanada som ville klara sig själv istället för att jobba i föräldrarnas företag. Han hade pluggat på universitetet och körde nu taxi i väntan på sitt uppehållstillstånd. Han slängde även in Olivers barnstol i bagageutrymmet och såg sen väldigt förvånad ut när jag påpekade att vi ville att Oliver skulle sitta i den, inne i bilen.  När vi närmade oss boendet stod en polisbil och blinkade tvärs över gatan. Trevligt område.. Dock var boendet bra och vi fick ett familjerum för att få plats med allt jox.

 

Nästa morgon var det äntligen dags att hämta vår campervan!! Såg med skräckblandad förtjusning fram emot detta. Anledningen till förtjusningen var att vi skulle på äventyr i det relativt vilda WA. Skräcken berodde mest på att vi bokat den minsta campervan som fanns, och vi var inte helt övertygade om hur det skulle gå att bo där i tre veckor med en ettåring. Vi hade bokat den minsta pga av att urvalet var väldigt begränsat om man ville ha möjlighet att placera barnstol på ett bra sätt. Då var det väldigt stor eller väldigt liten husbil som fanns. Ville inte ha en för stor både för att det är väldigt dyrt samt klumpigt att köra och parkera. 

 

Vi lämnade våra saker på boendet och tog en vanlig taxi till Apollo där vi bokat. Tog en bra stund att få bilen då de upptäckt en spricka i vår vindruta, så medans de lagade den bjöd de på taxi för att hämta våra prylar. Jag och Oliver hängde på det luftkonditionerade kontoret och lekte med leksakerna medans Mikael åkte tillbaka, sorterade ut de grejor vi behövde i campervanen, dealade med tanten på boendet så vi kunde lämna resten i hennes garage, och sen kom tillbaka med alla pryttlar. 

 

Sen började vi med att organisera om allt i husbilen för att optimera utrymmet och sortera in våra kläder osv. Blev riktigt bra! Även om en surfbräda, barnvagn och bilbarnstol är svåra att kompaktera… Dissade även den framåtvända bilbarnstolen som ingick och krävs i Australien, och bestämde oss för att istället köra olagligt med vår bakåtvända från USA som fått hänga med hela vägen. Kändes mycket bättre och säkrare. Tänkte att vi får ta böterna om det blir några. Var långt efter lunch innan vi var klara, men positivt överraskade över hur bra det ändå funkade! Premiärturen blev till ett köpcentrum i närheten för lunch och för att handla mat och vatten! Var hur varmt somhelst så var lite oroliga för hur det skulle gå att sova i bilen som inte hade AC på natten. 

 

Då Western Australia är gigantiskt och det finns massor att se hinner man inte med allt. Med vår begränsade tid och med tanke på att längst i norr var det hett och regnsäsong kom vi fram till att södra delen var det bästa, är även kortast avstånd där. Men, eftersom man ändå gärna vill se så mycket som möjligt, började vi med några dagar norrut.

 

Vet sedan innan att nationalparkerna brukar ha  fina lägen och billiga campingplatser så efter lite research hittade vi Yanchep National park en timme bort. Gick att boka på nätet och vi lyckades knipa sista platsen!  Var superfin med kängurur som skuttade runt, helt ny toa med varmvattendusch och utekök. Allt för 11 $AUD per person, Oliver gratis. Alltså totalt ca 140:- Första kvällen hade vi fullt upp med att kolla kängurur, äta och sedan försöka lista ut hur vi skulle sova! Tar ett tag innan man får in rutinerna och kan bädda upp snabbt och smidigt. Oliver somnade sött i vagnen och sedan lyfte vi in honom.

 På morgonen körde vi utefrukost i solen innan vi kollade in koala boardwalken i parken. Gick tillbaka och checkade ut (lite sent, så fick onda ögat av grannarna som ville ha vår plats) och gick sedan en längre promenad i parken, bl.a runt en sjö. 

 

Nästa mål var Lancelin som är WA´s vindsurfingmecca. Man förstår varför då det blåste helt sjukt mycket! Var även magiskt fint vatten och vita sanddyner precis i kanten av stan.

Mikael hade lite att fixa hemma så vi checkade in två nätter på Ledge point Holiday park i närheten. Där fanns betydligt mer grejor som pool och stor hoppkudde. Men även mer folk och dyrare såklart. Och inga kängurus… Hängde mest på campingplatsen och lagade mat och lekte med Oliver. Och njöt av vädret.

Innan vi lämnade Lancelin åkte vi såklart ut till sandynerna. Var lekland för områdets 4WD entusiaster och turister. Vågade oss inte längre än parkeringen med vår tvåhjulsdrivna camper. Men gick en runda och kollade på alla galningar. Var så ljust så man blev bländad.

 Nästa stopp på listan var Cervantes, som också var vår planerade nordligaste punkt. Här ligger Nambung National Park med Pinnacles desert. Vi stannade där direkt och valde att promenera en slinga i området. Det fanns även vägar att köra, men efter några timmar i bilen ville vi gå. Pinnacles är kalkstensformationer som eroderats fram under lång tid, och de står utspridda i en väldigt vacker öken. Så trevligt stopp! Dock vansinnigt mycket flugor… Och en orm. Sedan var det dags att dra vidare till campingen i Cervantes som var superfin, men pool, lekplats, fint kök inne, bad i havet och trevligt folk. Här dealade vi även klart om en andrahandslägenhet i Götet så nu är vi inte ens bostadslösa när vi kommer hem. Nästa morgon vände vi söderut!

Eftersom det bara finns en belagd väg vid kusten så fick vi köra samma väg tillbaka. Köttade på så vi kunde äta lunch och handla på köpcentrumet utanför Perth, och sen körde vi vidare söderut till en nationalparks camping vid Martin’s tank. När vi var nästan framme och det började skymma så visar det sig att sista milen är på helt sjukt korrugerad grusväg. Skakade och lät så mycket i vår inte så bra dämpade och isolerade van, att vi alla tre åkte i framsätet tillslut. Gick bara inte sitta därbak.

Martins tank var mitt ute i buschen och det blev snabbt kolsvart. Nattade O i vagnen med myggnät och ficklampa för att se något alls på grusvägen. Åt nudlar i bilen, men eftersom det var supervarmt och tryckande la vi Oliver att sova i vagnen utanför med dubbla myggnät sålänge. Jag var inte så bekväm med att ha honom där ute i mörkret där vi knappt såg vagnen, men Mikael tyckte jag var löjlig. Tills…. han själv skulle gå på toa och var en sekund från att kliva rakt på en dödligt giftig tigersnake. Sen rök både vi och Oliver in i bilen fortare än kvickt!

 

Hade varit ganska behaglig temp i bilen på nätterna, förutom denna sista natten. Nu åkte vi dock söder ut och resterande nätter var absolut inte varma, utan tvärt om. Speciellt om man låg där uppe så var det riktigt kallt! Vissa nätter sov vi med kläder på. Dagarna var dock varma och soliga! 

Sedan drog vi vidare! Stannade vi vid Cape Naturaliste som är den västligaste punkten i Western Australia och därmed i Australien. Var en fin utsiktspunkt med en fyr och ett café.

Dagens övernattning var i Yallingup som är en liten by vid kusten som ska ha bra surf. Den hade bra läge iallafall så hängde vid stranden och åt middag.